Allt ska provas

Semestern lider mot sitt slut och de sista dagarna ville jag bara mjolka ur allt som finns av avslappning, sol och sjalslig uppladdning. Tog bussen upp mot Leon och den vilda stranden utanfor stan.

Pa den svettiga amerikanska skolbussen pa vag ut danar reaggeton ur hogtalarna. Pa hyllorna ligger mat- brod, rinnig ost, frukt - och luktar.
Manniskor trangs och tar pa mig.
Jag far en smarre kulturchock av att vara tillbaka i det riktiga, den har gangen ensam. Jag sluter ogonen och forsoker gomma mig, men en pojke knackar mig pa ryggen, han hanger over satet och stracker fram sin fuktiga hand mot mig. Vill ha nagra cordoba bara.

Jag kastas av bussen i vagdammet framfor hostalet dar jag har planerat att stanna. Nagra svarta grisar grymtar runt och letar bland bananskal och skrap. Jag kliver i till bardisken dar nagra franska barn spelar tarning med bartendern. Sand flyger utmed golvet over mina fotter och ryggsacken trycker mot ryggen nar jag fragar efter sovplats.

Senare kliver jag ut pa stranden medan vagorna skriker mot mig. Det ar hogvatten och de ar meterhoga och fradgande. En kvinna springer up fran vattnet, ett par sitter pa en klippa och betraktar det. Ingen badar. Jag kliver ur skorna och branner mig, forsoker breda ut handduken innan den tacks med sand.

Sa i dag tillbaka till nan sorts civilisation igen. Leon ar fullbokat overallt, platser med lugn och ro existerar inte. Jag maste ta in pa annu ett backpackarnas hogkvarter. Den har gangen med annu fler amerikaner. Fler, fraschare och tyvarr aven hogljudde. Allt ska provas, som sagt. Men jag stannar bara en natt.