Skärpa
En planerad kväll i sängen med Herr Stieg Larsson och hans män som hatar kvinnor blev till barrunda och panikfylla. Det är alltså en sån fylla som bara råkar bli eftersom man från början inte känner av alkoholen nåt och därför fortsätter bälja i sig, i tron att den inte tar.
Det gjorde det naturligtvis. Det slog. En kombination av uttråkning och nervositet fick mig att öppna munnen och släppa ut tramsande som man bara släpper ut när man är full. Vakterna som frågade hur gamla vi var, och jag som bestämt påpekade att jag minsann är 25 jag kommer in överallt jag är tjufem jag är gammal hörnidet?
Envist upprepande, slängar av längtan efter att få gå hem ibland, evigt malande inne i huvudet: hata människor hatar den här låten älskar den här låten ingen är snygg här åh alla är snygga.
Och nu värker kroppen och jag vet inte vad jag gjort. Jag har legat med Stieg i sängen hela dagen och läst och läst, försökt sträcka musklerna, hinkat i mig två flaskor festis och hört det skvalpa i magen.
På onsdag är det intervju, jag måste skärpa mig.
5 kommentarer:
Vi läser tydligen samma bok nu. Jag har haft den ganska länge men inte börjat läsa den. Jag kan bli lite anti när det är sån där hysteri som det varit kring den här boken. Precis som Da vinci koden. Men jag måste erkänna att jag tycker den är bra. Håller tummarna för dig på onsdag! Superhårt! :)
Eller så kan du se det som nödvändig upptrappning inför intervjun. Jag tror på festisen.
Emm:
Den är bättre än Da Vinci-koden enligt mig,definitivt mer välskriven. Och mycket otäckare...huh!
Anne:
Ja på nåt sätt måste man ju förbereda sig.
har just läst den (och börjat på nästa).
tyckte den var himla bra, även om det blev lite... ja, FÖR -nånting ibland, typ mot slutet.
har väl inte sagt för mycket nu?
Xxara:
För makaber...ibland.Jag är på slutet nu.
Skicka en kommentar