Huset
Jag lever i ett hus med bullar. Det finns mat instoppad i gömmor, i frysen och jag går och äter. Tar en kopp te och en italiensk kaka och återvänder till datorn för att fundera. Jag får vara ifred för det mesta. Om dagarna står huset tomt och tittar på mig och på nätterna knäpper det. Slätten är svart när man tittar ut och tyst, för alla lastbilar har slutat köra och gräsklipparna slutat ljuda och när man koncentrerar sig hörs tassar från döda katter. Ibland hör man tåget.
6 kommentarer:
Vill också.
Bo i ett hus med bullar.
Det är så gott.
Juh.
ååh..ett sånt hus låter trevligt men helt omöjligt för mig ty jag skulle äta allt det goda som fanns där och således bli så fet att jag skulle spränga väggarna som till slut omgav mig...huh...
Bäst du åker hem till Brynäs snart;)
Petra:
Ja, men farligt!
Herr Madison:
Jaaa, du vill bra gärna ha ett hus över huvud taget har jag hört...eller en vindsvåning då;)
mm...en vindsvåning kan jag tänka mig...å nybakta bullar...;)
Gillar de spridda tankarna i texten. Flyktigt ändå sammanhängande.
Anne:
Ja det är sånt som bara kom upp.
Skicka en kommentar