Halfway to fivepoints
I oktober förra året skickade du mig en blandskiva. Det står märkt på den, månad och år. Det var musik att lyssna på när snön faller sa du, det var "tänka och fundera till"-musik.
Det var slutet av oktober 2006, jag var ensammare än på länge och du hade skickat mig en skiva.
Allt var så nytt.
Lägenheten ny, ny och behövdes fyllas.
Jag satte upp röda gardiner, handlade rött till väggarna och ett skrangligt rödmålat bord. Röda blomkrukor. Försökte fylla.
Du hade skickat mig en skiva. Jag satte på den.
I varsin stad väntade vi på att snön skulle börja falla.
Vi väntade.
Rummet började fyllas.
Då var vi väl inte ens halvvägs till var vi är nu.
Inte för att jag vet var vi är, egentligen. Vad vi är.
Jag vet att det snart är ett år sen du skickade mig den där skivan. Snart är det oktober igen.
Då vill jag vara på väg härifrån.
3 kommentarer:
Musik kan väcka så enormt mycket känslor.
Jag önskar att dina "rum" börjar fyllas på fler än sätt.
Att du kan fylla dem med kärlek i dess röda färg.
Där du är.
Eller därifrån.
Det finns något magiskt i blandskivor. Låtar förknippade med rum. Rum att längta till, rum att vara på väg bort ifrån. Det blir Sthlm om du vill.
Petra:
Tack, det var fint sagt.
Anne:
Absolut. man måste ju ha nåt att sikta på.
Skicka en kommentar