Nån gång i januari

En viss herr J. S har låtit meddela att han ämnar ställa till med jävligt högljudd fest här i uppgången i kväll. Det ska mullra ut genom trapphuset och folk ska stå och rökhångla på balkongerna. Låter det för mycket får vi gärna ringa på och bli bjudna på en Martini med fruktsoda, står det mellan raderna på pappret nere vid porten.

Jag är tantig och oroar mig för min nattsömn, samtidigt som jag är nyfiken. Jag har sällan sett mina grannar sen jag flyttade in, men jag misstänker att festherren är identisk med hårdrockartypen på nedre botten som brukar hälsa försynt ute på gården.

Annars i dag avlägsnar jag julen. Jag är den sista i mitt kvarter som har kvar julljusstakarna i fönstren och tar jag inte bort dem snart riskerar jag att bli mobbad och objuden på gårdsfesten till våren, inbillar jag mig. Så jag packar ljusstakarna. Den lilla plastgranen ner i sin kartong. Går vägen till källaren där spöken huserar och det ibland knakar till och bitar av taket faller ner i håret. Knäpper igen hänglåset till förrådet och njuter av den minsta tanken på förnyelse.

I morgon får jag förresten celebert bloggbesök från Östersund hit.