Så kommer frågor om hur det var och gick. Det förväntade mötet. En sorts dejt, eller ett provande. Möjligen mest en vänskaplig träff. Och jag vet inte för jag vet aldrig, är inte nån som vet snabbt och känner snabbt. Vet bara vad jag inte känner, tar vara på det först och är långsamt förnuftig när det kommer till sånt som kan pågå inuti.
Vi dricker vin, nästan två flaskor på en kväll, och det går åt massa mat. Han tycker det smakar restaurang och det börjar lukta saffran över hela köket. Sen ska vi gå och titta på stan och plötsligt när vi kommer ut sätter blåsten i och det är kallt genom min halsduk, ända in till bröstkorgen. Det snöar lite som på jul, som i adventskalendrar, och vore man nykär hade det kanske kunnat kallas romantiskt men vi är nog lite för nervösa för att reflektera över sånt nu.
Man försöker skölja bort det nervösa med vinet. Man tänker inte så mycket. Man fastnar lite och låter det vara som det är. Man kanske provar en kram och tänker det skadar ju aldrig. Prövningar kan vara rätt trevliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar