Jag är två kilo mer. Fullare av mandelmassa saffransdeg parmesanflarn getost citronoliver svartrötter potatisgratäng och allmänt bös.
Ändå två goda kilon. Gravid är det tillstånd som ligger närmast till hands, men det är så det går när man slappnar av som en vän till mig sa en gång, eller dä ska va lite å ta i, som är tidernas kanske mest gubbsjuka kommentar. Jag är nöjd, vilket man förstås kan kosta på sig att vara när man har hyfsad förbränning och två kilo i verkligheten är två löjliga välfärdskilon.
Smalheten sitter där i bakhuvudet, känslan av alltid ha hört till dem som gärna la extra Lätt&Lagom på mackan i hopp om att det skulle placera sig rätt så man äntligen skulle slippa gliringar om små tuttar. Till slut insåg man att fettet aldrig skulle sätta sig där man ville och började i stället njuta. Att vara ofrivilligt spinkig är inte alltid lyx, men man lär sig att vända det till det bästa.
Och eftersom det är så lätt att fortsätta identifiera sig med det man identifierade sig med i tonåren hänger känslan i. Även efter att hormonerna slagit in, ofrivilligheten blivit frivillig och spinkigheten förvandlats till smal med former. Jag tror fortfarande att jag obekymrat obegränsat kan lassa in,uppenbarligen.
8 kommentarer:
hihi...men det är ju två kilo lyx ju...mandelmassa å saffransdeg å parmesanflarn...mums... Å vadå..stora tuttar är väl inge å ha....;) erhm...kan man skriva så??
:)
Well, två kilo lyx är kanske bättre för själen än inga kilon alls;)
Haha...Ja lyxkilo är du nog långt ifrån ensam om att ha i vårat land den den här tiden på året.
Emm:
Det menar du inte;)
Åh herregud där slog du huvudet på spiken, lever i samma villfarelse tyvärr :P hoppas du hade ett bra nyår... pissigt att vi inte fick stipendiet va! Men men, en bra uppsats var det iallafall! =) Kramar
Johanna:
Hehe,japp, detsamma du. Ja, surt med stipendiet, men det får vi väl leva med antar jag. Kram till dig!
Ha, du kan få lite av mig. Som man brukar säga. x)
Turbo:
Tack,det var snällt, haha!
Skicka en kommentar