Time for ignorance, time to end it
Jag har ignorerat den här julen. Har ignorerat, men nu när den står och trycker upp sig själv i ansiktet på mig går det inte längre.
Efter perioden av blödighet kommer uppenbarligen en tid av ignorans. När ett förhållande avslutas delas tiden upp i epoker lika självklart som i en historiebok från mellanstadiet. Epokerna pågår, känslorna och livsvillkoren förändras tills man framme i nu. När man är framme där funderar man inte längre på hur man känner och var man befinner sig i relation till det avslutade.
Det har varit dagar utan ljus, jag har sovit för länge suttit för mycket, gömt undan för många räkningar i en hög av damm och kuvert bredvid datorn. Jag har ignorerat. Politiken, stilistiken, a-kasseförhandlingarna.
Min DN-prenumeration har gått ut och jag sitter aldrig vid köksbordet med tekoppen på morgnarna längre. Vissa dagar har jag undvikit att prata med människor annat än via fragmentarisk msn-svenska. Ibland har jag bara gått ut i luften sent på kvällen. Jag har isolerat mig.
Han kommer inte och allt är sorgligare än det varit tidigare. Likadant med vännerna. Jag får träffa dem kortare tid än innan, inget är som det varit, som jag vill att det ska vara. Sorgligare, annorlunda.
Ändå vet jag. Det sorgligaste vore att inte försöka. Inte fixa den där maten och inte lägga på de där juldukarna i flickrummet. Att inte anstränga sig över huvud taget för att återskapa magin från när man var liten, det vore det värsta.
Därför slutar jag ignorera nu.
7 kommentarer:
Det är nog inte meningen att saker och ting alltid är som det varit eller ska vara. Förändring är nog bra. Tror jag. Det kanske inte är kul för stunden men jag tror att vi alltid lär oss något när vi lämnar en händelse eller en person bakom oss.
Det kan dock ta sin tid.
Kram och God Jul tjejen!
Laanna: Skulle du ändå behöva lite distans kan du alltid surfa över till min blogg som daterar dagens datum till 44:e november 2006. Inget december detta år med andra ord. Kanske du även finner ett par tröstande ord i arkiven. Sköt om dig nu. Och god jul.
Linda:
Japp, du har rätt, såklart. Kan inte hjälpa att det känns vemodigt bara.
Kram och god jul på dig!
Danne:
Hej, okej, ska kika in där sen då.
God jul!
Om du bara visste hur nära mina egna känslor du skriver. Jag har till skillnad från dig inte ens orkat sätta mig ner och spotta ur mig det där i bloggen. Det gör så ont. Överallt.
Hoppas du lyckas finna någon form av mys i jul.. Jag själv ska väll försöka, den kommer ju varken jag vill eller inte.
Elin:
Tack! Hoppas detsamma för dig:) Som du säger, den kommer ju i alla fall, trots att man inte låtsas om den.
Du har en himmel att schkåda på när du schtår där ute på schlätten. Du har en familj som tar hand och bryr dig om dig. Du har vänner lite här och där som också bryr sig om dig. Sånt går inte att ignorera....:)
Ha den mysigaste julen på dig!!
/peter
Madison:
Haha. Trodde du var full först, men sen fattade jag.
Tack detsamma God jul! kram
Skicka en kommentar