Closing time

Ett år av avslutanden. En linje av ostrukturerade händelser. Inre att undvika att tänka på. Yttre att undvika att kommentera. Jag hade önskat snö, eller åtminstone frost, men Schlätten erbjuder i dag samma väder som så ofta annars på nyårsaftnarna. Evig lera och gråa fält, ni kan det säkert nu.

Men nyårsafton har också varit förtrollande. Det har varit att jag har suttit nervös hopkrupen i vardagsrummets vita fåtöljer som endast avtäcktes vid högtiderna, har suttit där i strumpbyxorna och flätorna och plockat i jordnötskålarna(80-tal). Väntat, varit ivrig inför jag visste inte vad. Suttit och sett på drinkar som blandats, förundrats, känt pirret utmed ryggraden som jag länge trodde ingen annan kände. Har gäspande sträckt ut mig på heltäckningsmattan(80-tal igen)och somnat framför Grevinnan och betjänten. Drucken av sömn och fruktsoda har jag märkt hur nån(mamma? pappa?) lagt en av filtarna från soffan över mig och sagt vi väcker dej vid tolvslaget. Hur jag sen sovit pirrig i väntan, blivit väckt, sprungit ut, på med termobyxorna. Stått i iskylan och inte fått gå för nära, nästan krökt nacken i blickarna mot det färgade mörkret, stått där i evigheter för att sen gå in, krypa ner, bli godnattpussad och somna i magi över så lite. Sånt där litet som inte räcker numera, eftersom ju fler nyår man får desto mer krävs det, tydligen.

Jag har avslutat en del det här året, som sagt. En utbildning, en c-uppsats, ett förhållande och ett samboboende. Typ så. Stora saker, betydanden. Sånt som tar tid att smälta. Men, bland alla stängningar och avsked, tror jag, finns några öppningar också.