Basilikarapport

Det går åt helvete borta i krukan. Vad gör jag för fel?

Döende?

Solsken, en fredag

Det är sol och det är höst och det blåser. Jag har jobbat med InDesign hemma hos Sara och ätit majskolvar till lunch. I kväll ska jag eventuellt tvinga min pojk att försöka laga Gottländsk saffranspannkaka med mig.

Jag vet inte hur det är med min basilika. Den slokar, trots växtnäring, men den klagar inte högt.

Majssäsong

Grillad majs är bra grejer. Såhär års har nästan alla Icor och Konsumbutiker färska majskolvar i grönsaksdiskarna. Bara att förvälla en stund och skjutsa in i ugnen( 200-225 grader) med lite olja på. Låt dem ligga tills de får lite färg, det är då de blir som knaprigast och bäst.
En annan grej. Hugg majskolvarna i mindre bitar och lägg i en ugnsform. Pressa vitlök och smula torkad chili över. Salta och häv in i ugn. Smakar helt fint som tillbehör till vad som helst.

Här står det mer om majs.

Dagens fragment

Hur nya ens krukväxter än är, och hur häftiga krukor man än köpt, blir ens fönster aldrig lika snygga som de i Ikeakatalogen.

Krukshopping

Har inhandlat fem krukväxter för hundra spänn. Och trevliga, randiga nittonkronorskrukor.
Det negativa med shoppingrundan var att jag var tvungen att cykla mitt i äckligt vägarbete, med svettlack i pannan, hår i hela ansiktet, och tunga blompåsar på styret.
Tur att man hade trafikdagar i skolan som liten. Jag hade aldrig trott att man skulle ha nytta av allt cyklande kring koner och olidligt balanserande med matkassar på allt för höga, skraltiga damcyklar. Nu vet jag bättre.

Promenad, en torsdag

Kinderna lyser.
Flickan landar tyst, mellan
sorg och explosion.

Intertextualitet

Ursäkta mediareferenserna i dag men -Linda Rosing har blivit erbjuden jobb som krönikor på en tidning. Vad är det för dumheter? Inte för att det inte kan bli läsvärt. Hon vill ”skriva sanningen”, säger hon. Men, men, men. Vi andra då? Alla som sitter och knackar vid datorn varje dag, i bloggar och lunardagböcker osv. Vi har också en sanning att skriva. Om framtidsångest och blyghet och underlivsproblem. Om pensionärer som sitter upp hela natten och väntar på tidningen. Om tjejer som gillar porr. Om skoldanser och sprit som göms i rabatterna.
En massa som inte handlar om utvik och BigBrother. Men utvik är viktigt, utvik är fina grejer för löpen. Pengar.

Egentligen tänkte jag bara, helt beigt, säga att jag gillar min tvättstuga i dag.
Linda Rosing är nog ganska spännande ändå. Slut på mediareferenser.

Min basilika står på balkongen och trivs.

Dagens artikel

Påminnelse: I SVD i dag. Bör läsas. Viktigt. Håll utkik efter fler, liknande.

Det är egentligen ingen utstickande artikel i ämnet, men allt uppmärksammande av vestibulit är bra.

Regn, en onsdag

Allt är så jävla hopplöst ibland. Det finns inget stöd att hämta, känns det som.

Om löven

Ny höst, ny tanke,
kylan höstgrå, också ny.
Känslorna gamla.

Dagens tips

Tillåt aldrig din granne att ha en väckarklocka som sätter igång sex på morgonen och fortsätter ringa två timmar framåt. Såvida du själv inte kliver upp klockan fem. Slut på tips.

Ryktet säger att det är varmt i dag. Ryktet säger att jag ska åka till Prix och hämta ut ett Ellos-paket. Ryktet säger att september är konsonanternas månad, stämmer det?

Dagens fragment

Det bästa med hösten är känslan.

Paus gånger två

Har lyckats sitta en eftermiddag med övningar i InDesign. Inte dumt. Endast ett par små pauser förekom. En för allmänt slösurfande och en för att hämta lite havrekladd i köket. Ja, var ute en sväng på balkongen för att se till basilikan också, men det räknar jag som en livsnödvändighet.

Borde, måste, kanske...fel?

Jag vet inte vad det är med mig, egentligen. Här har min pöjk erbjudit en trevlig helg med mys, gokart, alkohol och svampplockning. Och jag funderar helt seriöst på att stanna hemma. För jag måste sitta och ha ångest över saker jag borde göra. För jag måste dela ut tidningar och tjäna tre kronor. Och göra ett bokomslag. Och läsa ett manus. Och...
Sen när jag väl sitter här kommer jag ha ångest över det.
Här: ångestig och osocial. Tänka, tänka på att kanske gå och handla popcorn. Eller baka en paj. Eller ringa en vän. Eller, ja. Måste nog. Nu.

I genomskärning

Det är rader av liv
som sköljer över asfalten.
Rader av liv
och augusti.
Kanske rader av löv
så osynliga
som av tystnad.

Och den sista droppen
alltid
en droppe av saknad.

Knivmannen+burkmannen=Brynäs?

Jag fattar inte vad det är för psyko som arbetarbladet skrev om i går och skriver om i dag.
En snubbe som går omkring och skär tjejer i låren inne på SunCity. Lagom käckt.
När jag var ute på tidningsrunda i går kändes det hela tiden som att knivmannen lurade nånstans i buskarna/hissen/trapphuset. Tänk om han brukar hänga på Brynäs?

En mystisk man, som med största säkerhet hänger på Brynäs, är burkmannen. Han brukar synas i trakterna kring ICA Fjällbacken tillsammans med en svart sopsäck och ett gäng burkar. Tyvärr fattar han inte alltid hur man ska stoppa in burkarna i pantmaskinen på bästa sätt. Han är till viss grad ett störningsmoment för personalen på ICA. Dock känns han som ett naturligt inslag i miljön och skulle nog saknas om han försvann.
Burkmannen är allt för ickeanonym för att pyssla med allehanda skärjobb nattetid.

I går i alla fall. I går befann sig burkmannen, som vanligt, på Gästriklands billigaste ICAbutik, när jag var där och handlade växtnäring till min älskade basilika.
Det blev ICA:s ekol0giska för 19,90:-. Så nu ska här näras. Växtnäringen är förresten gjord på restprodukter från papperstillverkning. Den luktar mindre tilltalande.
En annan sak som jag köpte var ny, braig fullkornspasta från ZETA. Bakad på 100% fullkorn och med lågt GI. Tufft!

Trevlig fullkornsspaghetti

Jag har beställt stövlar + top + klänning från Ellos. Det är sällan jag beställer nåt därifrån på grund av tant - och postorderfaktorn, men det här gången verkade allt för bra för att låta bli. I flera dagar har jag spanat på stan efter snygga, helst skinnfria, stövlar under tusenlappen. Utan resultat. Och så visar det sig att det(förhoppningsvis) perfekta paret funnits hemma i datorn hela tiden.
Man kan köpa grejer från Ellos, väl? Ingen i Gävle handlar ändå där. Ingen kommer veta var stövlarna är från.

Dagens fragment

Näst efter döden är tiden det som gör människan mest sorgsen.

På landet vid E4:an

Ho ho. Är ute på landet i den lilla byn Vattrång, utanför Hudiksvall, hos pojkens föräldrar. Det är sol överallt och rosor utanför fönstret. Åkrar och hästar. Kanske björn.
Det är nästan sommar igen.

Ryggen är bra.

Ryggrapport + bibblan

Ryggen är bättre, men inte bra. Ett varmt bad i går gjorde stor nytta, misstänker jag.
Måste snart till högskolebibblan och lämna in två böcker + betala en skuld. (Har visserligen hört att man inte alls behöver betala tillbaka den där skulden om man inte vill låna flera böcker där, vilket jag egentligen inte vill men måste, så jag ska betala.)
Det kanske inte blir nån klippning i dag. Jag är sugen på stövlar.

En stund vid floden Styx

Bussen bromsar in och vi slår upp ögonen och väntar på vattnet. Det mytomspunna, det utlovade vackra.
Inne på tavernan pryder vita dukar två långbord där lantbröd är upplagt i korgar tillsammans med pappersservetter. Människor rusar. Turister rusar mot borden för att få en plats till lunchen. Andra turister rusar mot en öppning, där en rad gröna dörrar skymtar. Där ställer de sig på rad med nåt besvärat i blicken.
Det finns bara fyra toaletter. Lunchgästerna är kanske fyrahundra.
Kyparna rusar mot köket, mot beställningsdisken och mot ytterdörren för att ta en titt på himlen. Det grekiska augustivädret är inte vad det brukar där ute. Fyrahundra turister har kommit för att låta benen domna när de vandrar i tolvgradigt vatten, men solen som ska värma dem under färden syns inte till.
I stället liknar det mest en traditionell, svensk oktobereftermiddag när vi tittar åt norr, ut genom den stora glasrutan.
Himlen är gråbeige. Asfalten ligger blöt på parkeringen och orangea lönnlöv virvlar.
Längre bort, bakom fler lönnlöv skymtar ett vatten. Ett å-liknande vatten som, om vi för ett ögonblick glömmer var vi befinner oss, skulle kunna vara Nissan. Eller Gavleån.

Det här är byn Gliki, som nog inte skulle skilja sig från andra grekiska byar om det inte vore för att den har Styx.
Styx, som finns med i bibeln. Styx, där Akilles doppades och fick sin berömda, skadliga häl. Styx, floden med historisk personlighet.

När vi kommer ut är vädret snällare. Det droppar fortfarande från träden, men vindarna har blivit grekiska igen och när jag tar en titt åt väster ser jag olivträden på berget och kommer på var vi är.
Vi går mot vattnet. Jag hör tjut när vi närmar oss och ser att en av belgarna från bussen står med ena sandalen mitt i forsandet. Han grimaserar.
Jag tittar mig omkring och allt är grått. Styx är en flod, men just nu liknar den mest den skitiga å jag badade i när jag var liten.

Bussen rullar vidare mot stigen där vår vandring ska börja. Guiden ler, pratar på perfekt engelska och frågar gång på gång om vi mår bra. Hon säger att vi inte måste följa med om vi inte vill och att det finns en taverna längre fram som man kan slå sig ner vid, medan hon och våra vänner fortsätter på den leriga stigen. Hon hoppas vi har bra skor på oss.
Vi börjar gå, och fortfarande är det inte den grekiska natur vi är vana vid som omger oss. Inga olivlundar, ingen klappersten, inget hav. Här växer i stället höga lövträd och tallar och marken är våt. Det känns lite som att vara på väg ut i skogen för att plocka svamp hemma i Sverige. Men när vi är framme minns jag återigen att detta inte är hemma.
Ögon spärras upp. Vatten sköljer över stenar. Bergsväggar sträcker sig mot varandra och ramar stillsamt in den grupp människor som nu tar sina första kliv ut i det genomskinliga våta. De sträcker på halsarna, vrider på huvudena. Vet vad det är de ser, men förstår inte. Vill inte försöka förklara för nån. Det är ju bara en flod. Men de kan, liksom jag, åtminstone säga att det inte är som hemma.

Is. Det är is en sekund i mina fötter. Det är tolv grader kallt och jag har aldrig varit den som klarar kyla särskilt bra, men det spelar ingen roll nu.
Vi vandrar in i Glikiravinen. Guiden pratar, men det är svårt att höra på. Jag försöker lyssna med ögonen. Se vad hon säger, på berget, träden och vattnet.
När hon har tystnat badar vi. Det sticker i armarna när jag simmar.
Vi fotar varandra i floden, snabbt, medan det forsar ur bergsväggarna. Sen torkar vi på en lite hög av sand utmed ravinens sida. Känseln kommer långsamt tillbaka i fingrarna. Strimmor av värme börjar leta sig fram genom träden och himlen är öppen. Den grekiska solen har kommit. Jag kommer ihåg var vi är, en gång till.