Kompakt boende

Det börjar gå på rutin nu, detta med att flytta. Och detta med att flytta till boenden som inte är 100% mina egna. För varje gång skalar jag av det allt mer, för varje gång blir det ett allt större begränsande till bara de saker jag faktiskt behöver. Men det är ok. Faktiskt. Det är ok.

Nu sitter jag här då, med sommargardinen fladdrande utmed det lilla fönstret, i det lilla vardagsrummet som ligger bredvid det lilla köket där diskbänken trängs med en sjuttiotalsmönstrad duschkabin. Jag gillar det, detta trånga enkla. Det är en utmaning att få ihop det. Hitta utrymmen att ställa köksprylarna på, eller ytor för alla de hundra växterna, böckerna, ljuslyktorna och skorna. Det är vackert så, och det funkar, för den här gången är 90% av prylarna mina. Här finns(nästan) inget oönskat. Här kan jag bo och leva nu, för kontraktet jag har skrivit är tills vidare och då gör det inget att duschen är i köket och att jag har världens minsta ytterdörr. Inget alls.