Och så

Jag gick på en mystisk AW som Bemanningsföretaget ordnade och det var bara jag där från mitt jobb. Bara jag som ville dricka rosa cider och stå och se nervös ut och dippa lite nachos med totalt okända människor. Men jag tänkte att ja, varför inte? Vad gör det väl för skada? Och allt var verkligen inte så farligt som man hade kunna föreställa sig. Alla blev vi visade in och jag blev presenterad för nån från huvudkontoret som var från Övik och sen hängde vi lite. Sen blev det tipspromenad och hon från Övik fick vin på näsan och konsultchefen gav oss en kram när vi gick hem.

Och allt är verkligen inte alls så farligt som man kan tro. Jag ska inte jobba på mitt jobb mycket längre, men det är ok, det är det verkligen. Och när han som jag träffar säger: har du inte ångest för att du kanske inte kommer hitta nåt nytt jobb? säger jag bara jo, lite, men jag får mer ångest av tanken på att jobba kvar.

Då vet man att man har gjort rätt. Våren skiner. Det är snart maj. Konsultchefen ger mig en kram. Det finns pengar på kontot, jobb att söka. Och ibland är det nån som påstår att den saknar mig.