tisdag, december 18, 2007

Lyckohjul

Ibland blir jag bitter. Jag väntar och väntar på att det nån gång ska bli min tur att ha tur.

Jag har väntat för länge snart.
Ser hur andra har tur, ser hur andra lyckas och det onda kommer i magen. Ilskan som kommer jag vet inte varifrån. Tröttheten.

Man förtjänar inte tur. Vi förtjänar aldrig nånsin den plats vi är på, det vi har. Vi kan inbilla oss att det är för att vi har jobbat så hårt eller för att vi haft så mycket otur innan, men det är inte sant. Det finns ingen turkvot som delas lika mellan människor. Det vet vi ju, inners inne.

Ändå fortsätter jag tänka. När ska jag ha tur? När har jag ansträngt mig tillräckligt för att lyckas? Måste tänka, för den positiva lilla fågelns skull, att det lönar sig att kämpa.

Har jag inte kämpat tillräckligt, måste jag kämpa ännu mer, kan jag tänka. Fastän det bara är att lura sig själv. Man måste helt enkelt ha mycket tur för att ha tur. Alla har det inte.

Däremot är nog chansen till tur större så länge man fortsätter försöka.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Så är det ju. Aldrig ge upp. Även om det känns motigt o orättvist.

Jag hoppas att det kommer tur till dig snart!

emm

Jenny sa...

Tillfälligheter tror jag på. Men man ska nog inte tänka att det bara handlar om tur, för då har man ju ingen möjlighet att påverka själv. Men snart är det ett nytt år och man vet aldrig vad som händer.

Kram/J

Laanna sa...

Emm:
Tack, du är snäll du!

Jenny:
Nä, såklart är inte allt tur/tillfälligheter. Men det hjälper nog till ganska mycket.

Kram.

Anette sa...

Tur eller otur..vi är alla olika lottade, jag med mer otur än tur..men jag tänker inte heller ge upp!

Tesa sa...

Åh! Där ser man, jag hade ingen aning om att du skrivit det här.

Kämpa på, till slut så, när du hittat rätt....

Peter Madison sa...

Well...du har hört den till leda nu...men...
Uppåt framåt!

Kram.

Laanna sa...

Anette:
Känns också som jag har mer otur än tur just nu. Men det beror ju på hur man ser det...

Tesa:
Inte lätt att hålla reda på allt.
Och ja, nån gång händer det väl...

Madison:
Du är en skiva som upprepar sig;)
Hihi.
Kram.

Anne sa...

jodetgördu. jag har tänkt skriva om bitterhet länge. eller har det i huvudet. tack för du påminde.

det kommer att ordna sig. du vet.

Laanna sa...

Anne:
Bitterhet kan ju vara lite svårt att erkänna, även för sig själv. Så det är nog bra att nån skriver om det.

Och tack!