Cykelnatt

Så plötsligt bara regnade det. Och jag tänkte låt ögonlocken vila. Låt fransarna få känna på det spröda, på de försiktiga linjerna. Sen blod i synen och rent i tanken.
Ostörd sömn. Men kroppen ville inte, den överlistar allt.

***

Natt igen och nytt mörker. Nytt ögonblick på dygnet att föreviga med vakenhet. Krampaktig längtan efter ljus himmel. Ögonen inställda på luft. Nattlukt efter ett regn. Ren, torr. Sommar.

Snart blir himlen en rosa klyscha. Lampor kommer att lysa från tre balkonger och gruskorn kommer att gnidas mot tårna. Sveda i magen. En tid att inte trivas i mer än för några sekunder. Men att längta tillbaka till. Stunder utan mening i stunden.

Cyklar nerför en backe i gryningen. Vind i hästsvansen, trycksvärta mot tummarna. Nyckel nummer tolv och sen hundratusen ord i synfältet innan det smäller.

En duns mot ett golv. Knappt märkbart.