Kalla timmarna

Timmarna är kalla
men aldrig för kalla
för längtan.

Vill stanna -
känna dem ticka genom hudlagren.
Kupa handen kring vår trygghet, se dig
volta med ögonen ännu en gång
när du tänker att jag är ditt skimmer.

Hör:
Pannrumsfläktens knäpp
uppåt mellan stammarnas stygn
som syrsor.
Taxidjurens skratt
när cyklarna omringar mig
i stället.

Stjärnorna nu
över Staffankyrkan
en falsk vårnatt.