Svampsoppa

Chokladfudgen blev fel! För mjuk. Jag brukar inte misslyckas så brutalt med recept, men i morse upptäckte jag att det faktiskt var ett mayor misstag jag gjort. Jag hade glömt hälften av chokladen.

Men jag gjorde egen svampsoppa också, som blev mer lyckad:

1 burk kantareller från ICA
1 gäng hackade champinjoner
1 klick smör(riktigt smör, ej margarin)
1 bit purjolök, hackad
5 dl vatten
1 buljongtärning
2 dl mellangrädde
hackad persilja
salt o peppar

Man hackar svampen och fräser vattnet ur den, sen lägger man i smör och låter det fräsa. Sen i med purjolök som man också låter fräsa. Sen på med 5 dl vatten och buljong och låt koka 5-10 min. Sist grädde, persilja och krydda. Låt koka några minuter till.


Det är snö här också nu, förresten.

Kakkalas + smakprov ur kranskollektionen

Jag har bestämt mig. Det blir ingen mat på på mitt födelsedagskalas i december, det blir kakkalas i stället. Några juliga kakor och glögg och nån tårta med saffran i. Förhoppningsvis smidigt och gott.
Håller just nu på att testlaga chokladfudge efter ett recept från Gefleortens mejeri. Tyckte det kunde bli juligt käckt, men när jag smakade på smeten höll jag på att dö av sockerchock! Det liksom klibbade och riktigt sved i gommen av sötma. Ändå använde jag fruktsocker och nästan en dl mindre än det stod i receptet. Tror att mina smaklökar har blivit avvänjda av allt sockerundvikande som jag för det mesta hänger mig åt.

Och så ett smakprov ur årets kollektion av dörrkransar på Brynäs. Obs; mobilbild!

Denna krans, som hör till de mer konventionella modellerna, hänger med även i år. Grunden är i naturellt granris, eller som här: trevligt plastris. De viktigaste detaljerna är små tomtar och svampar i rött och vitt. Notera även rosetten som är i klassiskt, brett julklappssnöresmaterial.

Fortsättning följer.

Annas vanligaste språkfel

1) ”Det finns dem som…” Fel, fel, fel! ”Det finns de som…” ska det vara.
2) ”Tex” Fel, fel fel! ”T.ex. ” ska det vara.
3) ”Desperate housewifes” Fel, fel, fel! ”Desperate housewives” ska det vara.

Såhär blir det när man skriver för snabbt, men nu har jag korrigerat mig så det räcker för ett tag. Alla andra grammatiska fel/stavfel i den här bloggen är medvetet ditskrivna. Typ.

Snö och dygnsrytmer

Var är den där snön som alla skriver om i sina bloggar? Jag sticker ut huvudet på balkongen, ut genom inglasningen, men jag ser bara torra frostlager. Det är en strålande dag i Gävle, men ingen snö. Det ska ju vara snö här, annars är det inte värt att kalla det snöhål. Gävle har så konstigt klimat; det regnar nästan aldrig på hösten och när det väl regnar så regnar det i evigheter. På vintern slutar det aldrig snöa. Normalt sett. Men den här vintern är udda.

Jag har lånat bok om Illustrator. Ska pyssla med det i dag har jag tänkt, vi har nån sorts uppgift i det som ska vara inne i morgon så det är nog nödvändigt.

I övrigt har jag fått en usel dygnsrytm. Somnade inte förrän efter fyra i natt eftersom min störda kropp tror att den ska vara ute och dela ut tidningar på natten. Kommer inte hinna rätta till eländet heller för jag ska jobba extra på ett granndistrikt torsdag till lördag.
Jag fattar helt ärligt inte hur man gör. Jag kan inte gå och lägga mig åtta på kvällen och sova till ungefär halv tre, sen ut och jobba och sen komma hem och sova mellan, låt säga, halv sju och tio. Om jag lägger mig tidigt ligger jag bara och svettas jämt och tänker på tidningsbud som blir våldtagna och DN:ar som blir stulna osv. Jag kan inte sova lugnt förrän jag kommer hem igen, det är bara så.

Snart ska jag skriva nåt här om trender i dörrkransar på Brynäs och blod på Första tvärgatan.

Kass på dragkedjor

Ha ha. Jag måste ju vara helt inkompetent på det här med kläder. I synnerhet dragkedjor. I dag när jag provade jultopar på stan fastnade jag. Igen!
Det är andra gången på en månad nu som det blir svett svett svett – paniiiiik i en provhytt. Ni som följt den här bloggen ett tag minns kanske att jag skrev om det här.
Om nån på B-young läser detta: förlåt, förlåt…jag erkänner, det var jag som hade sönder den bruna topen och jag var för feg för att säga till. Jag skämdes allt för mycket, men jag lovar att jag verkligen kämpade för att få av mig den i helt skick.
Jag köpte åtminstone två andra topar som kompensation. Och en förlängningssladd från Clas Ohlson, så nu lyser stjärnorna silvriga i fönstret.

Ett jullåtsminne

Apropå julmusik och Wham och Last Christmas.

Det är på övervåningen och jag är kanske fjorton. Vi städar inför julen, jag och lillebror dammar rummen, mamma har sagt att vi måste för att vi ska kunna sätta upp julgrejerna. (Det går ju inte ställa upp några julgrejer här heller det ser ju ut som hej kom och hjälp mig.)
Vi lyssnar samtidigt på Tracks på radion, det är nån sorts julspecial och då kommer den.
Te tede tetede tededede.
Vi fattar ganska snabbt. Lillebror rotar i kassettväskan och får fram ett sånt där blandband som har stoppar i bandspelaren. Han lyckas trycka på rec ganska tidigt och vi lyssnar och dammar.
Pling pliiing pling pling pling pling.
Crowded room, friends with tired eyes[…] my god, I thought you were someone to relie on, me I guess I was a shoulder to cry on[…]this year to save me from tears, I’ll give it to someone special[...]

När den är slut. Då sätter vi på igen. Och en gång till och vi fortsätter damma, hänger upp tomtar i gardiner, ställer glaskupor med snö i på våra byråar. Vi går runt på heltäckningsmattan, rotar i klädkammaren efter glitter. Känner lukten av läderluft och jag tänker kanske på jobbigare saker, på skolans gympasal, att det nästan luktar samma där och sen på duschen och mens och nån kille i 8A som är störd. Men mest tänker jag nog på att det snart är jul och då spelar inga gympasalar roll.
Och jag går in och spolar tillbaka och lyssnar på Wham en gång till. Sen kommer mamma upp och tycker nu kan ni köra nån annan låt, va?

Stjärnklart(nästan)

Nu har jag lekt Martin Timell och spikat och pysslat i mitt hem. Två silverfärgade stjärnor hänger i fönstret och glittrar. Den ena är dock släckt och vilande på grund av för lite elektricitet i vänstra halvan av solsystemet. Med andra ord ska jag bli teknisk i morrn och införskaffa förlängningssladd.

Tidigare i dag var det fika med Jenny, Sara och Maria på Flanörcaféet. Julskyltning på stan = tivoli och för mycket folk.
Ungar sprang med sockervadd i drivor kring munnen. Mammor trängdes med barnvagnar som vildar för att hinna ner till invigningen av bocken klockan fyra. Turister frågade om vägen. Rolf Lassgård stod och hängde i en kö till Kanonkorv.

Bland mossor och lavar, lördagar och vin

- Det heter inte vitmossa det heter vitlav, säger Henrik till mig när vi sitter i bilen och planerar vår framtida skogstur.

Och jo, det gör det ju.

Vitlav eller fönsterlav hittar vi säkrast högt upp på bergshällar. Laven är lätt att förväxla med renlav, men vitlav är mer bullig och blomkålslik. Ute i julhandeln brukar man i plastpåsar saluföra något som man felaktigt kallar för vitmossa. Det botaniskt korrekta ska vara vitlav eller fönsterlav. Vitlav är en medicinalväxt och innehåller usninsyra; ett ämne med antibiotisk verkan. Vi använder vitlav mellan fönster och traditionellt till adventsljusstaken. (Källa:Sveriges radio Gävleborg)

Vi har plockat vitlav, i alla fall. Och lite grönmossa(väggmossa) och lingonris med torkade lingon. Nu ska det dekoreras adventsljusstake.

I går? Dagen i går var en bil- och husdag. Vi åkte runt mellan alla bilfirmor i Hudik och spanade efter ett dieseldrivet åk som gossen ska inhandla, helst inom några veckor. Jag lärde mig saker om bilar.
På kvällen ensamma i stort föräldrahus mitt i skogen, där det troligen spökar under trappen. Alkoholfri lyxmiddag med fullkornspasta och saffranssås. Sen Idol i stor tv-soffa med torrostade jordnötter i munnen.
I dag moss/lavplock, tågåkande och fika på Wayne’s.

Annars är det lördag och jag är home alone och ska pynta ljusstaken.
Det är inget som stör mig och jag tror det är nåt fel på mig nu. Jag ska bara pynta en ljusstake i kväll och det är inget som får mig att tänka att jag egentligen borde vara nån annanstans, göra nåt annat med nån annan än mig själv och med roligare drycker än citronvatten.
Egentligen. Egentligen skulle jag kunna göra en jätterolig berusningsblogg och sitta och analysera vitmossans betydelse för den svenska adventskulturen genom tiderna.
Jag skulle kunna fundera på om Jenny Nyström verkligen var den som skapade vår svenska jultomte, hur hon tänkte och varför hon inte tecknade fler kvinnliga tomtar som delade ut julklappar. Det skulle jag kunna göra.
Det finns vin hemma och jag skulle kunna ta fram ett glas ur vitrinskåpet jag skulle kunna hälla upp jag skulle kunna dricka lite ingen skulle märka om jag var påverkad i natt på jobbet så jag skulle kunna dricka flera glas. Det skulle jag kunna göra, men jag har bestämt mig för att inte.

Uppsläckt

Ps. Eftersom jag vet att ni undrar. Nej, de har inte tänt sina elljusstakar inne på Frälsningsarmén än. Jag lovar att dokumentera när det händer. ds.

X-tåget mot Hudik

Snart drar jag iväg på vitmossesafari i Hudiksvall. Ska ha med mig Camilla Läckbergs Predikanten som färdlektyr. Jag älskar verkligen tåg!
Nu packa linser,kamera,kalsonger åt Henrik. Ja, inte för att han inte har förmågan att packa själv, utan för att han inte är här och kan göra det.
Är tillbaka på lördag, om inte förr.

Utbrott

Jag får utbrott. Utbrott utbrott helvete!
Men man kan ju inte skriva när det tar flera sekunder för bokstäverna att hoppa fram på skärmen. Man kan ju inte jobba i Photoshop när det tar en halv minut för datorn att utföra varje moment.
Sug! Jag har ju för fasen rensat dig datorhelvete, vad mer begär du? Ska du vara helt blank?

Ja. Såhär är mitt liv just nu. Sitta och svära vid datorn, äta rostade bönor och dricka citronvatten, tänka att jag måste få nåt gjort men det går ju inte med halvt överbelastad dator.
Sen lyssnar jag extremt mycket på töntiga åttiotalslåtar. Exempel: Wham– Last Christmas. Fånlåt med roligt plingplingplong. Favoritjullåt när jag var halvliten.
Jag är typen som kan lyssna på samma musik gång, på gång, på gång, det kanske jag har sagt? Mina grannar hatar mig.

Jag vill gärna ha Desperate Housewives - säsong två, men den går aldrig att skaffa hem för det finns aldrig några lediga slots.

Detaljredovisning från stan

Jag går på stan och köper adventsljusstake. Det blir en vitporslinig på Åhléns. Men fanimej att lite mossa ska kosta tio spänn i affären när man kan plocka den gratis i skogen. Jag köper ingen mossa.
Det är jul redan överallt och lampslingor över Drottninggatan. Snön har smält. Det står några snubbar utanför Nian och försöker ta kontakt med folk. Jag går en stor sväng runt, jag vill inte ha kontakt.
Kollar på HM efter röd kjol att ha i jul, hittar bara en möjlig kandidat. Kollar på underkläder. Funderar på att köpa en vit adventsstjärna på Mique för 29,50-; (extrapris). Det finns svarta också, men jag köper ingen.
Går på Konsum och måste handla toapapper. En unge vid frysdiskarna vill äta fiskgratäng till middag men mamman tycker det tar för lång tid att laga. En annan unge vill ha gulaschsoppa och det kan hon få, tycker mamman.
Jag väljer en kassa med en tant som ser snäll ut. Killen före mig köper cola light och falafel och en jättemacka som är märkt med röd varningslapp; Rå lök!
Jag betalar och går iväg till cykeln utanför Åhléns. Cyklar hemåt medan gatorna börjar tömmas. Krockar nästan med en tjej när jag ska åka över ån utanför Grands. Inte heller nåt lyse på cykeln.
Cyklar genom Brynäsundergången och vidare. I helgen blir det projekt vitmossa i Hudik.

Vinterstajling

Försöker vinterstajla bloggen. Satt och bråkade i går med ett script som skulle fixa snöflingor härinne, men amatörmässig som jag är lyckades jag inte få flingorna att åka fortare neråt så det ser mest störigt ut. Låter det vara kvar tills jag fixat nåt bättre, anyway.

Jag ska köpa adventssaker i dag. En ljusstake, helst i trä. Gärna mossa till om det säljs.(Finns inga bra vitmosseplockarställen här omkring.) Eventuellt en ny stjärna att ha i sovrummet.
Frälsningsarmégrannarna tvärs över Fiskargatan har redan satt upp sina elljusstakar. Nu väntar vi alla spänt på att de ska ta steget full ut och tända.

Liten rapport

I kuratorskorridoren är det gräddiga väggar och märklig konst. Kritor, pastell och yviga figurer. Eller yviga, det är figurer i alla fall, så mycket lägger jag märke till. Sofforna är rödgrönsvarta och lite i trä och allt är ganska standard. Inget som förvånar.
Men därinne får man sitta i fåtöljer. Det är inte alls vad jag har tänkt mig. Min bild av kuratorsmottagningar och terapisamtal är rent spontant att man sitter bakom ett skrivbord, alternativt ligger och blundar på en divan. Men det är förståss den första bilden. Den ogenomtänkta.
Samtalet känns bra. Det kommer inga frågor om hur lycklig jag är i mitt liv, ingen skickar mig till öppenpsyk. Jag får en ny tid.
Det är kallt om öronen när jag kommer ut och ska låsa upp cykeln. Längst ut på en bänk sitter en tjej i blårutig kappa och ser nervös ut. Jag undrar om hon ska till kuratorn.

Lätt nervositet, eller inte

I dag tid hos kuratorn för att prata om sitt förhållande och sexliv. Och om livet i allmänhet. Om stress och hur speedat ambitiös jag är, åtminstone enligt vissa medicinska bilder av såna som jag. Framtiden och hur du trivs med livet.
Tänk om det kommer en massa läskiga frågor? Ange på en skala från 1-5 hur lycklig Du är just nu. Ange på en skala från 1-5 hur mycket följande stämmer in på Dina tankar kring Din framtid: jag ser ljust på framtiden och tror att alla problem går att lösa.
Jag blir nervös av att svara på sånt. Tänk om jag svarar fel? Om jag är för positiv kanske de kommer fram till att jag inte behöver vara där och är jag för negativ skickar de mig till öppenpsyk. Eller inte.
Allt blir nog bra. Jag är inte så nervös egentligen.

Men vad är det med den där fotbollsbloggen(Nej, jag vägrar länka.) som har så många läsare nu för tiden? Varför? Borde det inte finnas många andra bloggar som kan skapa större allmänintresse och som har mer variation? Böckerreceptbarnpolitiksingelliv-
samboproblemkattspyorkulturdissarmode&smink-
utlandsvistelserätstörningarjournalistik-
klokaordochbitskakommentarer.
Ja ni fattar ju.
Svenska bloggläsare är mer intresserade av fotboll än nåt annat? Alltså?

Oss män emellan, del 2

Vad jag ville säga med det där?

Kanske att:
1) Det är roligt att se hur vi samtalar om människor av det andra könet i deras frånvaro.
2) Det är roligt att se vilka insikter som kan komma fram i ett alkoholpåverkat samtal.
3) Det är underligt hur vi ibland alienerar det andra könet, alltså gör det till nåt mycket främmande.

Jag har tyvärr inget liknande exempel på samtal mellan kvinnor att komma med just nu, men jag letar, för de finns helt säkert.

Oss män emellan

Samtal mellan två fyllesnackande killar, avlyssnat i går natt:

- Det jag tycker är viktigt med tjejer är ju att man pratar med dom rätt.

- Aha?

- Ja, du vet tonen...

- Aaaah...

- Asså när man pratar med tjejer, man måste ju sänka tonen du vet man får va... man får ju prata lite såhär förstående.

- Ahaaa.

Ett till

Här är ett till tidningsbud ,en tjej. Ännu en blogg för mig att börja läsa.

Söndagsvärme

Fortfarande etta på min ljuslyktetopp; blommiga från DollarStore.

En cykelhistoria

Det är söndag och traditionen säger att jag ska skriva nåt om nattens tidningsrunda.

Så kom den fruktade, väntade arbetsvintern då jag egentligen hade tänkt att jag skulle ha slutat med det här extrajobbet.
Snön störtade ner över Gävle. Åtminstone vissa stunder. Jag sprang med stickad tröja under jackan, frös och svettades om vartannat. Det låg ett mjöltäcke över marken som dolde alla hala fläckar, så jag vågade inte cykla så mycket.
Cyklar förresten. Cyklar är otäcka djur som bestämmer helt över små tidningsbud med dåligt tränade biceps och triceps. Man borde inte förväntas cykla med tidningarna på vintern.
Men cyklar kan bemästras med mycket ilska, rätt teknik och rätt mängd helvetesjävlapissskitrövcykel. Visar man vem som bestämmer så lyder cykeln. Det här lär man sig rätt tidigt när man börjar köra runt med tidningarna, därefter händer det bara ibland att den där hemska saken med ekrar försöker överlista en.

I natt hände det så för mig. När jag kom till Andra tvärgatan 26B råkade jag ställa cykeln mot en sån där liten dörr i plåt, typ en gammal öppning till ett sopnedkast.
Såna dörrar är rätt hala och detta visste cykeln om. Så den tog sin chans. Helt trotsigt slängde den sig plötsligt ner på marken och vägrade samarbeta.
Ett trött tidningsbud försökte övertyga cykeln om att den visst skulle fortsätta jobba och bära tidningar. Samma trötta tidningsbud ville hjälpa cykeln med alla tidningskilon upp. Då blev cykeln ännu trotsigare och slängde ifrån sig korgen med 105 AB, 10 DN och 8 Svenskan. Tyckte att den inte ville ställa sig upp om den inte fick bli lite lättare. Ett trött tidningsbud suckade och lyckades få upp cykeln(med några hundra GD i väskorna där bak) igen.
Sen ville Ett trött tidningsbud lyfta upp korgen på cykeln, men upptäckte att det inte gick. Det var armarna som inte ville samarbeta nu.
Ett trött tidningsbud fick då lyfta ur en massa DN:ar, lägga på marken, svära riktigt mycket åt cykeln för att få på korgen igen, och sen lyfta in alla feta DN igen. (Observera att 10 DN på söndagar väger ungefär lika mycket som 50 Arbetarbladet.)

Nu kom det här att handla mer om cyklar och hur svag jag är än om själva tidningsrundan. Tankar på att jag nog ska sluta maska under armhävningsmomenten på friskisgympan. Tankar på att det inte känns särskilt bra att vara en mesig brud som inte ens orkar lyfta upp en korg med tidningar på sin cykel.
Men cyklar kräver också sina historier.

Förresten är Tidningsväntargubben tillbaka! Han satt på sin terrass i röd jacka och väntade medan jag kilade mellan uppgångarna, som den exemplariska abonnent han är.
Så nu är allt som vanligt igen.